Dejt
Idag ska jag och min man på dejt. S ska sova hos mormor och morfar och vi ska få S to the O to the V to the A. Ja, sova alltså. Vi ska käka middag och sen ska vi se Sanctum 3D. Misstänker att det är en bra film. Eller inte. Jag skiter faktiskt i vilket.
Ha en trevlig helg.
Bättre bild!
Bättre bild!
Check it out! Minns ni att jag hade EXTREM...
Check it out! Minns ni att jag hade EXTREMT håravfall efter jag slutade att amma? Kolla nu in bebishåren som börjat växa tillbaka. Haha, jag döööör vad fult!
En fråga bara.
Hur kommer det sig att jag, som är så intelligent och insiktsfull (host), bara har tre prenumeranter på bloglovin, medan Micahs.se-Mikaelas ex Kevin får 23 stycken efter att ha bloggat i tre sekunder? Livet är orättvist.
Bloglovin
Följ min blogg med bloglovin
Do as you are told.
"Du är ju en sån där ung mamma"
Jaha, då var vi inne på det ämnet igen då.
När man surfar runt på nätet, diskuterar, kommenterar, analyserar på diverse olika forum/bloggar/grupper så är det alltid någon som drar fram det där citaten som man drar fram en full farfar under soffan, jävligt obehagligt. Oftast väljer jag att inte bemöta det alls, för jag känner inte att jag ska behöva "försvara mig" jämt och ständigt. Liksom de flesta mammor så känner jag att mitt föräldraskap angår ingen annan än mig själv.
Jag vill liksom inte bli associerad med "det där". När jag var yngre så var det bara trattar och spån som blev unga mammor. När jag läser micahs.se så tänker jag på hur oerhört ung hon är. På hur mycket hon har att lära om livet. Och då förstår jag helt plötsligt varför jag blir så betvivlad i mitt föräldraskap. Hur 30+ mammorna ser mig. Jag är helt säker på att de har rätt också. Jag är hundra procent säker på att jag hade gjort ett bättre jobb om jag hade varit äldre, och det är därför jag aldrig kommer förstå dem som säger att de "alltid har velat bli unga mammor". Jag har aldrig delat den drömmen även om jag är ung själv.
Om det är något jag har lärt mig, 22 år gammal, så är det att man inte kan styra över allt här i livet. Allt blir inte som man har tänkt sig. S var definitivt inte planerad. Självklart lika älskvard och önskvärd för det, men inte planlagd i mitt liv. Jag hade tänkt mig att bli mamma när jag hade gjort karriär, om ens då.
Man får ju ofta höra att man är dum som inte har skyddat sig. I vårat fall så skyddade vi oss. Troligtvis åkte p-pillret ner i toalettskålen med en svartbomben för mycket. Således är ju graviditeten en produkt av min ungdom och min dumhet, eftersom en äldre version hade gått hem innan den där shoten åkte ner i strupen. Eller kanske inte, vad vet jag.
Hur som helst, så är jag trött på det där jävla tugget om att unga mammor är så himla starka. Det krävs inte en stark människa för att bli gravid. Det krävs en oansvarig människa, alternativt en ganska full människa.
Jag är säker på att erfarenhet hade gjort mig till en god mor. Nu får jag hoppas att den erfarenhet och visdom jag har ackumulerat so far räcker, och att jag är god nog. Det är min största förhoppning. Att jag är en bra mamma till den jag älskar mest i världen, omständigheterna till trots.
Hjärtat i magen.
Obefintlig mage i v. 21+3
Växte till mig lite granna i v. 23+2
Oroa er inte, jag blev.. ehm.. lite större. Här i v. 38+6. Lägg gärna märke till outfiten.
Som för lite smör på för mycket bröd.
Jag är så jävla trött, rent ut sagt. Jag är uppe i ottan varje morgon (efter 06.00 är en bra morgon) och stupar i säng efter långa läggningar varje kväll. Min S är helt underbar, så lättsam och glad. Nästan jämt. En solstråle. MEN.
Om jag inte får sova snart så dör jag. Mitt tålamod tryter. När ska det vända? Ju tröttare jag är, desto sämre morsa är jag. Jag kräver inte att hon ska sova perfekt. Men det hade vart skönt med en kväll som inte innebar magont för att behöva natta henne i timmar. Jag är så trött, nämnde jag det?
Nåväl, slutgnällt. I helgen får jag ju sova i alla fall. Och nu. Till alarmet drar igång 05.30. Suck.
Hej hej igen. Har ni träffat familjen leop...
Hej hej igen. Har ni träffat familjen leopard? Jävligt tight gäng.
Hej hej. Har ni träffat familjen Converse?
Hej hej. Har ni träffat familjen Converse?
?
Är det bara jag som garvar när jag ser detta?
Hej hej, jag är en liten flicka. Nu vet alla det. Det är jätteviktigt. Så ingen tror att jag är en pojke. *hemska tanke*
Gotta have
Har jag berättat om min kärlek för leopardmönster? Ni måste ha uppfattat det. Ni bara måste. Gissa vad min avbild ska få ha på sig här näst? / hon som inte alls projicerar sina egen stil på ett oskyldigt barn, nej nej
Bild från Lindex Shop Online, 99 svenska dollars
Lik sin mamma.. Gillar glajjor!
Lik sin mamma.. Gillar glajjor!
Ny design (ja, igen)
I takt med att jag får fler och fler läsare ökar skämmighetsgraden exponentiellt, och just för tillfället skämdes jag över min fula och kluddiga design. Jag är jävligt dålig på webdesign, och allt jag kan i PS lärde jag mig av N under en 10 minuterslektion, så "keep it simple" får bli ledorden. Designen är som min klädstil, vilket är nice. Mycket svart och vitt. Tyvärr vet jag inte hur jag skulle kunna inkorporera leopardmönster, men om jag hade vetat hur så hade det vart med också.
Jag har ju till och med fixat en liten presentation så det ser lite välkomnande ut när man klickar in här! Jag är nöjd.
Tortyrmetoder
- Sträckbänk
- Gatlopp
- Spanska stöveln
- Spiktunna
- Tumskruv
- Skendränkning
- Kittlingstortyr
- Stympning
- Tumbindning
- Barn som får tänder
Ny header
Jupp. Nu ska jag bara hitta en nice bakgrund också, men allt ser ju ut som skit.
Romantik, vad är det?
Jag och min kille firade vår ett årsdag på BB. Ja, ni hörde rätt. Jag blödde, hade ont och kunde knappt resa mig ur sängen. Han vankade av och an med en nyfödd, väldigt högljudd, dotter. "Just det ja älskling, grattis." Men vi fick ju en rätt bra present av varandra ändå..
Imorn är det ju alla hjärtans dag och då är N i Halmstad och jag är i Borås. Vi är inte så bra på det där med att uppmärksamma speciella dagar, men jag tycker att vi lyckas hålla relationen i liv rätt bra ändå. När jag pratar med mina mammavänner så verkar det som att de har enorma relationsproblem sen barnen kom. Jag tycker att jag och N har en bättre relation nu. Vi pratar mycket om vad vi känner, pussas, kramas, säger fina saker till varandra. Jag tänker varje dag på hur mycket jag älskar honom. Jag är nästan lite nykär. Ja, jag vet att det är kräksigt att skriva ett helt inlägg om detta, men vem bryr sig. J ♥ N.
Läcker som ett såll i huvudet
Jag skulle ju naturligtvis har tipsat er om att man kan ladda hem The Strokes nya singel alldeles gratis idag och imorn. Passa på! Här gör ni det.
Nu kommer min syster och systerdotter på besök! Chip tjohej.
Min bästa vän känner mig. Hon kom hem från...
Min bästa vän känner mig. Hon kom hem från Thailand med en Beatlestisha och ett par wayfarers.. Mitt i prick baby! Och ursäkta den oerhört tillgjorda posen.
I will wait for you, will you wait for me?
Jag har fan väntat i fem år. Fem långa år. LÅNGA LÅNGA. Jag är ständigt förälskad i popig rock (eller rockig pop?) och främst i den genren är såklart The Strokes. Jag älskar verkligen the Strokes, finns inget annat att säga. Jag blev akut kär i deras musik Hultsfred 06. Min stackars mamma och pappa hade släppt iväg en hormonstinn tonåring på festival. Med mig hem tog jag mycket smuts, men också en febrig längtan efter nästa album. Om ni inte har upptäckt Casablancas och Moretti och gänget så är det så dags nu, de flesta gillar dem. Nu har de släppt första singeln från kommande albumet "Angles" (släppt 22 mars) (som bara råkar vara två dagar före min 22 årsdag MAMMA OCH PAPPA), och singeln heter "Under Cover of Darkness". Jävligt lovande.
Oro.
Idag var jag och S på hennes sexmånaderskoll. Läkaren hittade ett blåsljud på hennes hjärta, men sa att det nog inte var någon fara, och att han trodde att det var en ofarlig sorts blåsljud. Det spelar ingen roll vad han sa, jag är sjukt orolig i alla fall! Nån som har erfarenhet? Tror jag ska gå sönder. Snyft!
Ny toning. Som om jag kunde bli blekare? H...
Ny toning. Som om jag kunde bli blekare? Herregud, ser ut som att jag sitter inne dygnet runt ju!
Husvakter.
Jag, mannen och lillfisen är husvakter för att mina föräldrar är i Thailand. Jag måste bara säga att jag älskar det. Mitt ute i skogen, inte en jävel som ser eller hör en. Vi har köpt en babymonitor så att S kan sova gott på övervåningen och vi kan bröta allt vi vill på nedervåningen - utan att vi stör varandra. En fantastisk trygghet att veta att S har det bra utan att behöva springa och kolla stup i kvarten. Vårt enda problem här ute är att mitt gamla kattafan är kär i S och vill helst ligga på henne hela tiden. Det känns lite osäkert nu när S är såpass liten, tänk om katten lägger sig på hennes ansikte? Vi bedriver helt enkelt ett krig för att få den kärlekskranka katten att vara i ett annat rum än S hela tiden.
Saknar Cecilia.
Livet går i vågor min lille vän
Det här med feminism alltså. Jag är och har alltid varit och kommer alltid att vara en feminist. Min övertygelse och min ilska inför orättvisor är för stark för att bara ignorera. Men livet går upp och ner och ibland känner jag att jag orkar fan inte ta den diskussionen. Som feminist är man ju ständigt ansatt av massa fördomar, massa puckon som inte insett att samhället är uppdelad i en tydlig könsmaktordning och dessutom massa bakåtsträvande tokar som tycker att "feminister bara klagar". Håll käft och var glad för det du får. Typ.
Och ibland blir det bara som en enda stor suck och då känner jag att jag får kapitulera inför att hela samhället trycker in mig i en mall, och då är jag inom mallen en tag. Snäll (nja, okej), kvinnlig, omhändertagande, sexig, tyst, ej ifrågasättande och allmänt kvinnligt passiv.
Det gör mig jävligt ledsen att jag inte alltid har orken att vara.. mig själv. Att jag är nån jävla prinsessa, när jag egentligen bara vill vara en cowboy.
Här är jag jävligt mig själv. Fuck you liksom, jag har precis pressat ur en melon ur ett sugrör.
Men om hon bara har rosa på sig så vet man ju att hon är en tjej.
S är nästan exakt 6 månader i dagarna, och jag inser mer och mer att barnuppfostran är tamejfan inte lätt. Det var simpelt att vara idealist och raljera när man var 18 år och säga att "när jag får barn då ska jag minsann".
Det är skrämmande vilket bemötande S får bara för att hon är tjej. Jag kickade bakut när de satte en liten rosa rosett på hennes huvud när hon föddes. "Sehär, du har fått en tjej, nu vet alla och behöver inte fråga". Åh. Tack. Verkligen. Kläder vällde in från vänner och bekanta. Rosa, rosa, rosa. Det är fine, rosa kan vara fint, men det känns inte helt okej att BARA sätta på ungen rosa, för att inte tala om hur tråkigt och enkelspårigt det är med rosa.
Min unge ska få möjligheter i livet som jag själv inte hade, och där ingår alla regnbågens färger. Även rosa. Som LD tjötar om ständigt, genus handlar inte om exkludering utan inkludering.
Men min största allergi, förutom när folk pratar med "tjejrösten" till henne, är när människor kallar henne "lilla prinsessan". Inte bara henne, utan människor över lag som kallar sina barn prins/prinsessa. Då har man inte tänkte längre än nästippen. Vad följer med dessa smeknamn? Jo.
En prinsessa är en passiv, vacker kvinna som sitter i ett torn och väntar på att en man ska rädda henne. En prinsessa har inga egentliga egenskaper förutom att vara drömkvinnan. En prinsessa är inte ens något man kan bli, det är något man föds till. Mja, om man inte heter Mette-Marit då förstås.
En prins är en aktiv, vacker man vars enda mål och motiv är att vara hård, chivaleresk och rädda kvinnor hela jävla dagarna.
Snälla, nån måtta får det vara. Att kalla sin dotter prinsessa må vara en liten grej, men som förälder måste man vara en motpol till samhällets könsstöpning.
Vågar jag?
Jag har beställt följande jumpsuit.. Gillar leopardmönstrat, rockern i mig gör revolt. Frågan är: vågar jag? Jag är ingen klackmänniska så jag kommer matcha med svarta converse, men vad mer? Förslag?
Om jag inte vågar ta den ut, så kan jag ju alltid mysa omkring med den hemma.. som en egen liten onepiece. Fast ändå inte.
Jumpsuit från H&M.
Halmstad vs Borås
Nu sitter jag i Halmstad, N är i skolan. Sju timmars fysik. Vad avundsjuk jag är.. NOT.
Själv sitter jag och dricker kaffe. S är sjuk och gnällig men sover just nu. Det är skönt att vara här, på ett sätt. Min man är ju här, jag har någon som hjälper mig med långdragna läggningar, någon att mysa med, pussa på och slåss om fjärren med. Härligt helt enkelt. Å andra sidan finns det ju fördelar med att vara i Borås också.. Min mammavänner, aktiviteter, barnvakter, vänner. Hemma liksom.
Jag kanske får ge upp idén om att få "allt". En sak vet jag bara. Jag är trött på att vara ensam med S på veckorna. Om jag ska vara helt ärlig så är jag trött.. Kroniskt trött. Utarbetad. Det är lite kämpigt just nu, även om det blir bättre ju äldre S blir. Inget slår ju de tre första kolikmånaderna helt ensam, DET var tufft, inte minst psykiskt. Fan vad jag beundrar ensamstående föräldrar!
Okej, nog klagat. Det finns saker som är underbara också. Min dotters personlighet till exempel (när hon inte har feber det vill säga), hon är en sån solstråle. Skrattar jämt, älskar att gosa, hänger på allt och bara är nöjd. Naturligtvis inte jämt, men vem fan är glad hela tiden? Inte dotterns mor i alla fall. En annan underbar sak är ju män i uniform. Framför allt min man då. Uniform varje dag! Och när han är i skolan går det ju förbi karlar i uniform hela dagen. Inte så man klagar..
