Ett märkligt förhållande 2.0
Senaste grejen med kisset är att mannen nu kommer in varje gång jag kissar. Tittar intresserat på vad jag gör, anstränger sig till det yttersta för att spela oberörd.
SÅDESÅ.
MOHAHAHA.
Som om jag skulle gå på den? Lite reverse psychology är väl det äldsta tricket i boken, tror han verkligen att jag ska sluta urinprovocera?
Jag fick ett mail från någon som undrade varför jag provocerar med kisseriet. En del av mig gör det för att få honom skratta, för att störa honom. En annan del gör det för att jag vill sluta tämja äcklet. Tjejer kan också göra vidriga saker, det är inte bara snubbar som kan.
SÅDESÅ.
Nästa steg är att gå in och kolla på när han urinerar.
Ett märkligt förhållande
Jag och min pojkvän kan göra rätt märkliga saker mot och för varandra. Vår dynamik går ut på att psyka och provocera varandra för att få varandra att skratta. Det är så vi fungerar. Vi (läs: jag) har dock en grej som börjat urarta.
En gång så var jag lite kissenödig och hastade då iväg för att slå en båge i skålen. I all fart glömde jag olyckligtvis att stänga dörren, vilket min kille tyckte var förfärligt. "Vem fan kissar med öppen dörr?". Sen dess har det blivit mitt personliga mission att psyka honom så till den milda grad att jag numera ALLTID kissar med dörren öppen och påannonserar detta genom att högt ropa: "ÄLSKLING NU SKA JAG KISSA!"
Ibland gillar jag att överraska honom med att jag kissar. Vi kan vara mitt i en konversation och när han kommer in på toaletten så sitter jag där, helt sonika, och kissar.
Ja, ni kan ju tycka att det är lite sjukt, men såna är vi.
/helt meningslöst inlägg
Romantik, vad är det?
Jag och min kille firade vår ett årsdag på BB. Ja, ni hörde rätt. Jag blödde, hade ont och kunde knappt resa mig ur sängen. Han vankade av och an med en nyfödd, väldigt högljudd, dotter. "Just det ja älskling, grattis." Men vi fick ju en rätt bra present av varandra ändå..
Imorn är det ju alla hjärtans dag och då är N i Halmstad och jag är i Borås. Vi är inte så bra på det där med att uppmärksamma speciella dagar, men jag tycker att vi lyckas hålla relationen i liv rätt bra ändå. När jag pratar med mina mammavänner så verkar det som att de har enorma relationsproblem sen barnen kom. Jag tycker att jag och N har en bättre relation nu. Vi pratar mycket om vad vi känner, pussas, kramas, säger fina saker till varandra. Jag tänker varje dag på hur mycket jag älskar honom. Jag är nästan lite nykär. Ja, jag vet att det är kräksigt att skriva ett helt inlägg om detta, men vem bryr sig. J ♥ N.
Illustrativt citat för dagen
"Hade hon inte vart så söt så vet i fan om vi hade behållt henne."
/utarbetade föräldrar med en unge som tar medalj i gnällVM
Sms skickat från min pojkvän
"Alkoholen åka bara sjunka insändare lite till, riger när jag åker! Puss"
Niggah what? Är det bara jag som tror att alkoholen skadat honom kraftigt?
Eller så är det hans kassa HTC..
TGIF.
Idag är det fredag vilket betyder att min sambo kommer hem! Han bor i en annan stad och pluggar på veckorna. På söndag ska vi ha barnfri dag, det är vi värda! Jag skiter i vad ni tycker (alla ni åtta läsare) men ibland måste man bara lämna bort ungen och få vara lite ifred. Eftersom N inte vet att jag har den här bloggen (eftersom jag har skrivit vad han ska få i julklapp här, oj) så blir det nog inte så mycket bloggat här. Ni kan ju alltid läsa min favoritblogg i stället! http://lailaaziz.blogg.se. Hon är så smart. Älskar allt hon skriver. Speciellt när hon googlat bilder och skrivit tre ord under eller över. Eller när hon tar webcambilder (fyra likadana i rad) på sig själv och skriver meningslösa saker hon tänker under. Eller kanske hennes videobloggar där hon tar på sig läppglans!
Fast bäst är nog ändå hennes relations- och självförtroende råd. Laila Aziz får mig att växa som människa!
(Fun fact: Laila Aziz är fortfarande tjock. Lata jävel.)
