Livet går i vågor min lille vän
Det här med feminism alltså. Jag är och har alltid varit och kommer alltid att vara en feminist. Min övertygelse och min ilska inför orättvisor är för stark för att bara ignorera. Men livet går upp och ner och ibland känner jag att jag orkar fan inte ta den diskussionen. Som feminist är man ju ständigt ansatt av massa fördomar, massa puckon som inte insett att samhället är uppdelad i en tydlig könsmaktordning och dessutom massa bakåtsträvande tokar som tycker att "feminister bara klagar". Håll käft och var glad för det du får. Typ.
Och ibland blir det bara som en enda stor suck och då känner jag att jag får kapitulera inför att hela samhället trycker in mig i en mall, och då är jag inom mallen en tag. Snäll (nja, okej), kvinnlig, omhändertagande, sexig, tyst, ej ifrågasättande och allmänt kvinnligt passiv.
Det gör mig jävligt ledsen att jag inte alltid har orken att vara.. mig själv. Att jag är nån jävla prinsessa, när jag egentligen bara vill vara en cowboy.
Här är jag jävligt mig själv. Fuck you liksom, jag har precis pressat ur en melon ur ett sugrör.
Kommentarer
Postat av: Erica
Det är helt okej att ha sådana dagar när man känner så, men fortsätt med att sträva framåt med din övertygelse, utan oss som kämpar kommer vi stå här och stampa på samma ställe.
Postat av: lisaevelina
Så jävla tråkigt att folk fortfarande inte förstår vad som menas med att vara feminist.. Känns skönt att någon (du) tar upp det.. Känns som många bloggar vill vara neutrala i allt vad politik heter.. Kram!
Postat av: Laks
Bra skrivet :) Intressant beskrivning av förlossning! X) haha
Trackback
