Oro.
Idag var jag och S på hennes sexmånaderskoll. Läkaren hittade ett blåsljud på hennes hjärta, men sa att det nog inte var någon fara, och att han trodde att det var en ofarlig sorts blåsljud. Det spelar ingen roll vad han sa, jag är sjukt orolig i alla fall! Nån som har erfarenhet? Tror jag ska gå sönder. Snyft!
CHOCK!
Vill bara informera om att jag fortfarande är i gravt chocktillstånd efter kvällens läggning av S.
18.00 - gröt
18.30 - mys och bus
19.00 - lägger henne i sängen
Men hallå? Efter det då? Nä, ingenting. Inget napptapp, inget gnäll, inget närhetsbehov, inget akut flaskvärmande, inget skrik. Inte ens lite vaggning! Har med jämna mellanrum sprungit och lyssnat i fall hon andas. Misstänker att S i hemlighet har planerat att sova nu och i stället gå upp 04.00 imorn. Pliis hoppas inte snälla bebis.
Intresseklubben kan gärna anteckna och skicka det till mig så kan jag lägga det i careboxen sen. Godnatt.
Lite okonventionella metoder
S håller på att lära sig sitta. Vanliga föräldrar bullar upp med kuddar. Inte vi. Näpp. Vi kör bytta.
The Bytt-metod. Ska ta patent på det. SÅÅATTEEE.
Kärlek.
Hittade en bild på S i magen. Underbara unge. *Mammamysbloggfnissfnissfredagsmyyyyyystacosidol*
Summa summarum: en läsare.
Hinkar i mig kaffe så starkt att jag får lockar i nacken. Vilken natt! S sov visserligen mellan 20-08.. Eller sov och sov, om runtgruffande och vaknande och ett och annat panikskrik (pga napptappning) då och då giltas som att sova. Men nu känns det lite coolare. Kaffe är bra. Ett tag var jag så frustrerad att jag skrek besinningslöst in i kudden. Det blev alltså inte bättre, för de som undrar. Tur att hon är så förbannat glad och mysig när hon vaknar. Man kan inte annat än bli kär i den ungen (sa hon helt opartiskt och objektivt).
Kollade på min statistik. En läsare. Det är jag som är läsaren för övrigt. Det känns befriande på något sätt. Som att sjunga svinhögt när man är ensam i skogen. Jag har haft en blogg innan, tänker inte länka. Den urartade. Jag skrev i nästan tre år och hade en gedigen läsarkrets av sköna människor som gav härliga kommentarer. Tills jag blev gravid. Oh My God, folk kan verkligen inte bete sig. För många läsare, för många åsikter och för många idioter. I och med att alla visste exakt vem jag var så kunde jag inte skriva varken privat eller personligt, så jag lade ner. Ville inte utsätta lilla S för det.
Men nu! En läsare! MOI! Skönt.
