Som för lite smör på för mycket bröd.
Jag är så jävla trött, rent ut sagt. Jag är uppe i ottan varje morgon (efter 06.00 är en bra morgon) och stupar i säng efter långa läggningar varje kväll. Min S är helt underbar, så lättsam och glad. Nästan jämt. En solstråle. MEN.
Om jag inte får sova snart så dör jag. Mitt tålamod tryter. När ska det vända? Ju tröttare jag är, desto sämre morsa är jag. Jag kräver inte att hon ska sova perfekt. Men det hade vart skönt med en kväll som inte innebar magont för att behöva natta henne i timmar. Jag är så trött, nämnde jag det?
Nåväl, slutgnällt. I helgen får jag ju sova i alla fall. Och nu. Till alarmet drar igång 05.30. Suck.
Kommentarer
Trackback
