"Alla språng har ungefär samma kännetecken:
Först förbereder sig barnet för språnget och kan kräva extra uppmärksamhet och blir vad man lätt kallar för ”jobbig”. Man känner inte igen sitt barn och undrar vad som är fel, oftast är inget fel utan allt är exakt som det ska vara! Det är bara ack så jobbigt. Barnets jobbighet består oftast av att det inte känner igen sig själv heller och blir frustrerad och allmänt fnoskig. Det är i denna fas som matrutinerna ställs på huvud och barnet kan äta sämre. Sömnen är oftast det tydligaste tecknet, vissa barn går från hela nätter till att knorra och böka nätterna igenom. När det blir lite större kan man ibland ana att det blir blygt och tystlåtet.

Själva språnget kommer och jag går igenom effekterna i språng för språng, längre fram i texten.

Efter språnget kommer fasen där vi känner igen vårt barn igen, och nu med nya kunskaper! Barnet blir åter lugnt, harmoniskt, äter som det ska och sover som det ska. Frustrationen är som bortblåst och solstrålen är tillbaka."

Kan inte göra annat än att känna igen mig.

Inatt ska Turbo sova hos sin mormor och morfar för första gången. Jag är inte orolig, mina föräldrar är jättebra med henne, men jag har ångest ändå. Separationsångest. Kommer sakna henne så himla mycket. Det till trots så ska det bli skönt att sova ut.

Go lördag på er.