Jag känner par som bråkar hela tiden. Som varje dag tjafsar och fightas och motarbetar och stretar och försöker förändra varandra. Det finns ingen poäng i det. Att ha ett förhållande där man inte accepterar varandra är inget förhållande. Det är ett krig.

Man ska aldrig vara säker. Bara för att jag och N har en dotter ihop så innebär inte det att allt är klappat och klart. Det är nu man måste jobba för det. Det finns inga garantier. Man ska inte lova varandra för alltid.

MEN om man inte går in med inställningen "vi ska vara tillsammans resten av våra liv" så kan man lika väl skita i det.

Man ska inte vara ihop med skitstövlar. Punkt.

Man kan älska varandra hur mycket som helst, men sekunden man får ett barn så försvinner alla andra kärlekar i periferin. S > allt. Jag lovar. Okej det låter jätteklyshigt och mammigt och äckligt, men det är faktiskt så.