Dag 02 - min första kärlek
Jag och Lady Dahmer har vissa likheter. De är få, men de finns där. Att vi blir kära i allt och alla hela tiden är något vi har gemensamt. Kär.. nja, det är väl att ta i. Men jag älskar ju människor! Det finns något intressant i alla och jag kan lätt föreställa mig med olika människor. Jag och han.. hmm tänk om..
Det är skillnad på denna extremt tillfälliga betuttning (som brukar gå över efter ett par timmar eller ett par dagar) och att älska någon. Det händer mycket sällan och är varaktigt. Alla de jag älskat, älskar jag fortfarande på ett eller ett annat plan. Att älska är ju trots allt en stor skillnad från att vara kär. När jag älskar någon så kan jag inte bli kär i någon annan. Omöjligt, har prövat, funkar inte. Just nu älskar jag N och har inte tittat åt någon annan sen vi träffades.
Min första kärlek var, såhär i efterhand, inte en så kär lek (heh heh). Vi träffades när jag var 15 och hade ett on/off förhållande i två år. I början var allt bra och han var väldigt snäll. Eller.. var han det? Jag var väldigt oerfaren och naiv vilket han utnyttjade till max och fick mig att gå med på grejer jag egentligen inte ville. Det är inte lätt att vara tonårstjej och ha en så karismatisk pojkvän. Han var äldre, naturligtvis.
Jag ska inte dra ut på denna historien, poängen är att han färgade alla förhållanden jag haft sen dess. Han låg med mina "vänner", han knarkade, han fick depressioner, han bröt mot lagen jämt och ständigt, han utnyttjade mig och han älskade mig. Sade han. Han sa också att han behövde mig och att jag inte fick göra slut för då tog han livet av sig. Jag var det enda fina i hans värld.
Så småningom tog det slut och mig veterligen så lever han än idag, inte ens ett självmordsförsök ligger i hans bagage. En tillfällig homosexuell period dock, men det gick nog över det med. Han har flickvän och två barn nu, väldigt söta båda två.
Det tog slut sista gången när han förbjöd mig att göra något jag ville. Han förbjöd mig att åka till Hultsfred. Jag åkte i alla fall (han följde efter, galen av svartsjuka) och där hade jag sex med en snygg, sex år äldre, tatuerad kille. Revengesex. Det bästa jag gjort i hela mitt liv (inte sexet alltså, det var i ett smutsigt tält och var kladdigt och varmt och alkoholiserat). Sen dess har jag aldrig sett tillbaka.
Här är han. Exet aka The Basterd Who Destroyed My Life. Han skaffade tatueringar sen. Misstänker att det är pga någon slags mindervärdskomplex inför revengesexet.
Kommentarer
Trackback
