Lilla S är (och har alltid varit) svår att lägga på natten. Det ska bäras och vaggas och vyssjas och nappen ska vara i och nappen ska vara ute och hon ska ha lite mat och hon ska... Ja ni förstår ju. Man blir ju galen. Dessutom tar det i snitt två timmar att lägga henne och on top of that vaknar hon tre gånger per natt och ska ha mat.

Jag har blivit rekommenderad Anna Wahlgrens metod "sova hela natten", den ska tydligen vara jätteeffektiv. Men jag drar mig..

- Anna W rekommenderar att barn ska sova på mage trots att all forskning pekar på att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Man vet att det gör det. Det spelar ingen roll att ungen har andningslarm, det är jättesvårt att få liv i en liten som är drabbad. Jag vet för att min pappa är ambulanssjuksköterska och har åkt på många såna larm förr i tiden, de flesta barn dog tyvärr.

- Hon tycker även att man ska trycka ner ungens ansikte i kudden så att den fattar att den ska sova.

- Hon vill inte att man ska ta upp barnet när den skriker för då bekräftar man barnets rädsla.

Alltså, hur ska man lära sin unge empati med dessa metoder? Det enda ungen lär sig är ju att mamma skiter i dig och om du skriker, klart som fan att ungen till slut somnar för den förstår ju att mamma inte bryr sig.

Usch, not for me. Då är jag nog hellre vaken på natten..

Och den här kvinnan ska jag lita på?