Eller såhär kanske?
Eller såhär kanske?
Såhär gillar jag att kolla på tv!
Såhär gillar jag att kolla på tv!
Mer lysande citat från micahs.se
"Tycker inte Kevin att det är jobbigt att ni inte kan ha sex ännu?
Haha jo, faktiskt så är det väldigt svårt, men jag gör det för Mikaelas skull, hon längtar lite oxå :)
Men nästa gång så använder vi preventivmedel."
Haha jo, faktiskt så är det väldigt svårt, men jag gör det för Mikaelas skull, hon längtar lite oxå :)
Men nästa gång så använder vi preventivmedel."
Raggsockarna på! Lilla S är lika trött som...
Raggsockarna på! Lilla S är lika trött som jag på att vara sjuk, och nu har vi missat en föräldragrupp med. :( Usch. Nu kör vi på Alvedon och kaffe i mängder, jag ska vara frisk på fredag och se ett av mina favoritband: Johnossi!
MEN FÖRIHELVETE!
Jag är måttligt trött på att försvara för vänner/bekanta/släktingar/avlägsna sysslingar/fan och hans moster angående våra val att inte döpa S och att inte klä S i genomgående rosa klänningar.
Angående det första så är vi inte kristna och inte hycklare. Period.
Angående det andra så behöver inte min dotter se ut som en barbiedocka. Hon får gärna ha rosa på sig, men inte bara rosa. Man behöver inte kunna könsbestämma en fyra månaders, det står inte skrivet någonstans i någon lag och jag är inte den enda på hela jordklotet som tycker så.
Tack för mig och min frustration.
Angående det första så är vi inte kristna och inte hycklare. Period.
Angående det andra så behöver inte min dotter se ut som en barbiedocka. Hon får gärna ha rosa på sig, men inte bara rosa. Man behöver inte kunna könsbestämma en fyra månaders, det står inte skrivet någonstans i någon lag och jag är inte den enda på hela jordklotet som tycker så.
Tack för mig och min frustration.
Dag 10 - mitt favoritplagg. Aldrig använt.
Dag 10 - mitt favoritplagg. Aldrig använt.
Sjukstuga
Både jag och S är sjuka! Därav dålig uppdatering. Vi tar en liten paus i 30 inlägg 30 dagar i väntan på att jag ska bli frisk. Har dessutom fått min första mens sen graviditeten. H-E-L-V-E-T-E säger jag bara. Mensvärk 2.0. Kanske slänger iväg en mobilblogg i dagarna.
Dag 09 - min tro
Det här lär bli kort och koncist.
Jag är inte döpt, jag är inte konfirmerad och jag är inte medlem i Svenska Kyrkan. Jag tror att Gud är en ursäkt för att folk ska må lite bättre här på jorden. Jag avskyr människor som säger att de inte är kristna, men det tror på "något". Bibeln är en fin bok med fina historier, men ingenting mer.
MEN om någon annan vill tro på Gud, Allah eller tandfén - fine by me. Det är inte min uppgift att tala om vad folk får tro på eller inte. Jag är kristna vänner och jag tycker om dem lika mycket för det även om vi har en meningsskiljdaktighet.
Each to his own. Men det är min rättighet att få tycka att ni har fel liksom det är eran rättighet att tycka att jag har fel.
Frågetecken
Är det bara jag som tycker att Micaela verkar vara lite nivåsänkt? Hon "längtade efter barn som 12 åring och försökte bli gravid men det gick inte". No shit sherlock, det är en fördel om puberteten inträffat. Jag har alltså inget emot unga mammor, jag har något emot idioter som skaffat barn.
(Och hur fan har hon haft råd med en bugaboo?)
Dag 08 - ett ögonblick som förändrade allt
Det blir lätt klyshigt när man ska behandla såna här ämnen, men vet ni vad jag har kommit på? Livet är jävligt klyshigt. Man föds, man dör och däremellan är det bara massa same ol' same ol'.
Jag funderade på vad jag skulle berätta om, vad jag haft för livsavgörande ögonblick. Ett var när en av mina bästa vänner dog, ett var när jag beslutade mig för att börja på folkhögskola, ett var när vi fick S.. Det blir nog den sista, fast min förlossningsberättelse är alldeles för lång för att plita ner här, den tickade in på 44 härliga timmar från första värk till hon var ute. Sen följde 5 fantastiska veckor då jag varken kunde sitta eller gå. Och nu kan jag inte ha sex. Härligt. Livets mirakel!
Det var fruktansvärt, jag ska inte ljuga. Jag trodde att jag skulle dö. Den smärtan går inte att beskriva. Det spelar ingen roll hur ont jag säger att det gjorde, ni kommer ändå inte fatta förrän ni är med om det själva. Bästa liknelsen är väl att det kändes som att bli påkörd av en buss. Typ.
Men när hon kom ut.. Wow. Hon var så perfekt. Hon är så perfekt, den lilla bråkstaken. Envis och förbannad från första stund. "Lik sin mor" säger N. Okej, jag kan ge honom det. Hon förändrade allt. Mitt liv, mina prioriteringar, mina mål, mina drömmar, mina vanor, mina smärtgränser.
Om jag gör om förlossningen? Jepp. Mer ungar ska vi ha, jag och N. Om vi håller ihop. Vilket jag hoppas och tror att vi gör. Men först ska jag bli klar med skolan. Så om fyra-fem år? Då kan vi bygga hus samtidigt.
Dag 07 - vänner
När jag var liten hade jag en enda bästa vän - Caroline. Jag och Carro gjorde allt ihop, men som liten var jag nog ganska socialt klumpig och dominant. Carro orkade väl inte till slut, så hon gjorde slut. Eller, rättare sagt, hon slutade prata med mig. Jag minns känslan av att mista sin bästa vän, hemskt. Sen gick det ett par år och det var inte förrän i högstadiet jag fick nya vänner. Jag hade väldigt dåligt självförtroende och var övertygad om att jag själv var tvungen att ändra på mig.
När jag sedan började högstadiet så satte jag mig själv i baksätet av varje relation och ville inte ta en dominant roll. Jag umgicks med ett stort tjejgäng, men präglades av känslan att jag inte dög och att jag inte förtjänade att umgås med dessa populära tjejer. Jag fick dock min allra bästa vän där, och vi är bästa vänner än idag. Hon accepterar mig som jag är.
Nu har jag en mer avslappnad attityd och umgås med de människor jag gillar och som gillar mig. Så som det ska vara.
När jag sedan började högstadiet så satte jag mig själv i baksätet av varje relation och ville inte ta en dominant roll. Jag umgicks med ett stort tjejgäng, men präglades av känslan att jag inte dög och att jag inte förtjänade att umgås med dessa populära tjejer. Jag fick dock min allra bästa vän där, och vi är bästa vänner än idag. Hon accepterar mig som jag är.
När jag sedan började gymnasiet var jag rejält trött på att försöka vara någon annan och därför sket jag i det. Jag var mig själv. Dominant, högljudd, oredigerad. Det resulterade i många manliga vänner, men väldigt få kvinnliga. Väldigt få. Faktum är att det snackades mycket skit om mig och än idag kan jag känna att det angränsade mobbing. Utfrysning och exkludering. Inte för att jag brydde mig, brudarna som snackade skit om mig var inte viktiga i mitt liv i alla fall.
Nu har jag en mer avslappnad attityd och umgås med de människor jag gillar och som gillar mig. Så som det ska vara.
Seriöst?!
Seriöst?!
Dag 06 - om det här vore min sista dag
Det är egentligen löjligt att ponera det här scenariot för om jag skulle dö så lär jag ju antingen vara inkapabel att utnyttja min sista dag (läs: fastspänd i en sjuksäng) eller så skulle jag inte vetat om att det var just min sista dag.
Om det i stället varit så att jorden skulle "gå under" och USAs president gör någon fantastisk hjälteaktion för att stoppa det (sett för många actionrullar), så lär ju inte allmänheten få veta det i alla fall. Allra minst skulle jag vara tillfrågad, jag har ingen expertkunskap alls i ämnet.
Men om, OM, jag hade vetat om det så hade jag nog satt ett skott i skallen. Helt ärligt.
Man måste bara älska måndagskvällar och Ma...
Man måste bara älska måndagskvällar och Maria Montazami (som för övrigt lär vara ett taget efternamn??).
Dag 05 - vad är kärlek?
Det är nu det blir lite besvärligare. Ett tungt ämne. Från mat till heavy shit. Vad skriver man här liksom? Jag är tjugoett, vad vet jag? Jag kan ju skriva vad jag iakttagit so far i alla fall. Lite sanningar.
Jag känner par som bråkar hela tiden. Som varje dag tjafsar och fightas och motarbetar och stretar och försöker förändra varandra. Det finns ingen poäng i det. Att ha ett förhållande där man inte accepterar varandra är inget förhållande. Det är ett krig.
Man ska aldrig vara säker. Bara för att jag och N har en dotter ihop så innebär inte det att allt är klappat och klart. Det är nu man måste jobba för det. Det finns inga garantier. Man ska inte lova varandra för alltid.
MEN om man inte går in med inställningen "vi ska vara tillsammans resten av våra liv" så kan man lika väl skita i det.
Man ska inte vara ihop med skitstövlar. Punkt.
Man kan älska varandra hur mycket som helst, men sekunden man får ett barn så försvinner alla andra kärlekar i periferin. S > allt. Jag lovar. Okej det låter jätteklyshigt och mammigt och äckligt, men det är faktiskt så.
Dag 04 - vad bjuder jag på för mat? (lite försenat)
Helst av allt så bjuder jag inte på mat. Alls. Jag är förskräckligt dålig på att laga mat och om sanningen ska fram så är det nog mer Ns talang. Då och då slinter jag och får i någon krydda i maten som råkar göra det gott, men det tillhör mer ovanligheterna.
Jag har ingen känsla för proportioner. Om jag gör lasagne så överdoserar jag alltid bechamelsåsen för jag tycker egentligen att den är godast. Jag tycker inte om kött så mycket, om jag skulle få välja så skulle vi äta quorn varje dag här i hushållet. Tyvärr får jag inte välja.
Jag har dock en paradgren. En rätt som jag är grym på. Rätten är visserligen av ett sådant slag att man inte kan misslyckas. Varma smörgåsar med kantarellstuvning på. Äg.
Dag 03 - mina föräldrar
Mina föräldrar är märkliga människor på många sätt. Nja, där ljög jag. Inte min mamma, hon är rätt normal. En bra mamma, omtänksam och ställer upp. Är snäll och rolig och gör roliga saker ihop med mig och S.
Min pappa däremot.. Han är en märklig man. Känslomässigt och fysiskt misshandlad av sin mor har satt djupa spår i honom. Han har svurit sedan barnsben att uppfostra oss exakt tvärtemot han själv blev uppfostrad. Det har inneburit att han gett oss mycket fria händer, aldrig några måsten och aldrig lagt en hand på oss.
Min pappa däremot.. Han är en märklig man. Känslomässigt och fysiskt misshandlad av sin mor har satt djupa spår i honom. Han har svurit sedan barnsben att uppfostra oss exakt tvärtemot han själv blev uppfostrad. Det har inneburit att han gett oss mycket fria händer, aldrig några måsten och aldrig lagt en hand på oss.
Min pappa är mannen som sa till mig att skolka för att köpa Bruce Springsteenbiljetter. Han hävdar bestämt att han kom ihåg sin egen förlossning. Han skrattar ofta och mycket. Han är snabb i käften och har en åsikt om allt. Vi är rätt lika där. Pappa är en gammal hippie som troligtvis drack och rökte lite för mycket gräs i sin ungdom. Han är mannen som stadgade sig först när han mötte min 10 år yngre mor. Han får andnöd i stan och måste bo på landet för att inte få SVES (superventrikulära extraslag).
Jag älskar dem. De är bäst. Om jag ger S hälften så bra uppfostran så får jag säga att jag lyckats. De är speciella, men det är människor och mina föräldrar.
Undra hur många gånger jag kört över den h...
Undra hur många gånger jag kört över den här jävla tröskeln? Kan man sömnträna en 4 månaders eller? Gah!
Vaddå håravfall? Vad menar du?
Vaddå håravfall? Vad menar du?
Vem är ungen i vår fotoram egentligen? Den...
Vem är ungen i vår fotoram egentligen? Den har kikat fram där i en månad och inget sker för att den ska ersättas av.. ptjaaa, förslagsvis vår egen?
